Louise Lundberg/crazzyy

Kvällen har bestått av smörgåsar+telefonsamtal+lillebror. Jag och Josef satt framför webcam:en lite för länge.

Under de två samtalen med Lisa och Aziz satt jag och kladdade och det blev en flicka. Jag undrar vem hon är. Om flickan jag ritat finns någonstans. Vem vet, hon kanske heter Anastasia och bor i ett palats. För lite kunglig ser hon faktiskt ut - ingen normal människa har så fint lagt hår.

Mitt skrivbord ser nu ut såhär. Mamma har varit inne och klagat ett par gånger och jag svarar alltid med ett "mjääh, jag ska. Jag ska, OK?" och så går hon ut ur rummet med-- antagligen-- ganska irriterande tankar om mig. Men det är faktiskt mitt rum. Jag borde få ha det stökigt om jag vill.

"Stäng dörren om det är så jobbigt när det är stökigt"

Mamma tycker inte om när jag säger så men jag kan faktiskt inte förstå varför hon inte bara kan. Stänga. Dörren.

... och nu när detta är avklarat ska jag klättra upp dit och sova. Förstår ni PROBLEMET nu med att vara trött när man vaknar? Om jag är för trött när jag vaknar brukar jag klara ungefär två steg på stegen ner innan jag faller 1,5 meter. Ganska obehagligt. 

Händer alldeles för ofta. 

Jag kan nog inte ens förklara för er vilken konst det är-- fortfarande efter fyra år-- att klättra upp och ner till min säng. Tro mig, du behöver koncentration för det.