New Moon spoof

Jag har sett många parodier på NEW MOON de senaste dagarna som jag bara suckat åt men den här är riktigt bra.
Jag funderar fortfarande över vart de hittade deras Jacob.
BUFF. BOY.


Inte för att klaga...

Jisses vilken dålig dag det har varit idag. Så här ont i kroppen har jag nog aldrig haft.

Nu så!

Jag vet att det är NYÅRslista man ska skriva men jag tänker börja med listan någonstans ungefär nu. Vad är meningen med att vänta med listan?
När man skriver sin nyårslista är men exalterad och vill göra sina uppgifter DIREKT. Varför inte göra det då? Om jag skriver min lista NU och ska sätta igång den 1:a januari kommer allt gå åt pipsvängen. Jag kommer inte tycka det är lika roligt då för då är faktiskt listan so last month
Därför ska jag börja med min lista nu.

  • Planera mer för jag kan inte säga hur dåligt det ligger till med det
  • Godis ENDAST på lördagar då det sist fungerade det i två veckor, nu satsar jag på minst två månader
  • Träning men att sätta upp schema på det är väl ingen idé men bättre ska det bli, vi har ju gym i källaren nu
  • Framtidsplaner alltså ansöka om jobb, ansöka om stipendier, ansöka om skolor. NEW YORK, ja, eller London
  • Hålla i ordning på mitt rum för min mammas sanity 
  • Teckna mer och ta krokikurs för det måste tas upp igen
  • Ta upp TEATER igen, just nu blir jag tossig om jag inte får spela upp något snart
  • Spara pengar, Louise. Det finns mycket du vill göra just nu. MYCKET

Kläder

Skrev precis ett GANSKA långt inlägg men det försvann så jag skiter i ämnet. Det finns liksom ingen ork till att skriva det två gånger men det var ett fint inlägg ska ni veta. Det hade listor och åsikter. 

Jag känner mig kreativ idag, som en fashionista-- inte sätta-fast-säkerhetsnålar-på-plagget-för-att-göra-det-som-nytt-kreativ-- och vill komma till skott med mina planer snart! 
Det som etsat sig fast i min skalle är just nu
  • nyårs"blåsa"
  • balklänning
Nyårsutstyrseln har jag ännu ingen som helst, like what so ever, koll på ännu men balklänningen tror jag ett beslut är fattat. Möjligtvis. 
Förhoppningsvis.
Jag vill köpa en massa ting och trixa ihop till något FANTASTISKT men det blir lite svårt när man inte har pengar och ändå ska lyckas köpa julklappar till hela familjen. 

Nej, jag har inte köpt julklapparna än. Jag går i skolan, vad ska jag göra? Let. It. Go.



Tips #32: spotta aldrig på ditt ragg.

När jag och Julia var i London träffade vi ett par australiensare. De ville veta mycket om Sverige och vi var inte sena med att förklara. Något de ville veta var hur man uttalar bokstaven R.
Julia var snabbt framme (eftersom killen som frågade var även killen hon siktat in sig på för kvällen) och började demonstrera bokstaven R.
Problemet är att Julia är väldigt skånsk och det slutade ungefär såhär-- innan jag hoppade in och berättade hur R egentligen låter--:
JULIA: Rrr [ärrh].
DAVID: Ehm, did you just spit at me?

Kvällsinlägg

Snart är det dags för mig att gå till sängs. Väldigt snart faktiskt, jag orkar inte INTE gå upp i morgon. Det blir alltid problem då... 
Kvällen har bestått av smörgåsar+telefonsamtal+lillebror. Jag och Josef satt framför webcam:en lite för länge.

Under de två samtalen med Lisa och Aziz satt jag och kladdade och det blev en flicka. Jag undrar vem hon är. Om flickan jag ritat finns någonstans. Vem vet, hon kanske heter Anastasia och bor i ett palats. För lite kunglig ser hon faktiskt ut - ingen normal människa har så fint lagt hår.

Mitt skrivbord ser nu ut såhär. Mamma har varit inne och klagat ett par gånger och jag svarar alltid med ett "mjääh, jag ska. Jag ska, OK?" och så går hon ut ur rummet med-- antagligen-- ganska irriterande tankar om mig. Men det är faktiskt mitt rum. Jag borde få ha det stökigt om jag vill.
"Stäng dörren om det är så jobbigt när det är stökigt"
Mamma tycker inte om när jag säger så men jag kan faktiskt inte förstå varför hon inte bara kan. Stänga. Dörren.

... och nu när detta är avklarat ska jag klättra upp dit och sova. Förstår ni PROBLEMET nu med att vara trött när man vaknar? Om jag är för trött när jag vaknar brukar jag klara ungefär två steg på stegen ner innan jag faller 1,5 meter. Ganska obehagligt. 
Händer alldeles för ofta. 
Jag kan nog inte ens förklara för er vilken konst det är-- fortfarande efter fyra år-- att klättra upp och ner till min säng. Tro mig, du behöver koncentration för det.

Glada minnen

HÄRLIGA TIDER. 
Den lyckligaste bilden jag har är den här. Det är ingen speciellt fint tagen bild. Ljusen stämmer inte, skärpan är fel och linsen är smutsig men det är jag och Mathilda på S¡ESTA! Vi hade precis lärt känna varandra men betedde oss som om vi känt varandra hela livet. "Ni har känt varandra länge, va?"


De dagarna hade man inga problem. Man hamnade i en bubbla med Hawaiipizza och donuts. En bubbla där man tappade bort sig på väg hem från affären och var ute och vandrade totalt 2 timmar innan man kom tillbaka till festivalområdet. Vi tyckte det var dumt så som alla LILLADE hela tiden-- ni vet vad jag menar... "lillis, jag har varit här hela tiden"-- så vi kom på något eget. POINTY SWEAR. Resten av tiden gick vi runt och kallade varandra Pointysister och blev helt förstörda om den andra försvann för ett tag. 
Jag var borta från Mathilda under ungefär en förmiddag och när vi möttes upp under eftermiddag blev det ett "VAR HAR DU VARIT?" och så sprang vi fram och våra pekfingren möttes, sen var allt bra.

Att åka på festival är roligt för inget annat existerar. Det enda man behöver tänka på är vilken tid banden spelar. Man behöver faktiskt inte bry sig om vilka man umgås med för man möter alltid upp någon bekant som man kan umgås med. Ta mig och Mathilda till exempel: vi hade setts med gemensamma vänner på stan, klämt fram ett genant "hej" och så var det med det men när vi hamnade på S¡ESTA! och råkade hamna bredvid varandra tog det fart direkt. Vi lämnade inte varandra på säkert tre dagar och de runt omkring började undra om vi inte känt varandra sen år tillbaka, för visst måste det vara så?!
Man kan inte bara hitta nya vänner på det viset, blotta sig helt och hållet utan att bli dömd av den andra människan? 
Man kan den på festival för då blottar båda parterna sina känslor och allt galet de varit med om. 

Hade inte Mathilda varit på S¡ESTA! hade jag nog inte haft det lika kul. Det är någon speciellt med den där. På bilden ovan hade jag och Mathilda känt varandra i ungefär 9 timmar. 

RSS 2.0